Publicerad 2013-10-26 02:03:25 i Allmänt,
Så kom datumen då jag skulle in på blockering. Denna dag skulle jag sitta på möte hela fm med mina kolleger. Jag tog inga värktabletter denna dag för att resultatet skulle bli korrekt. Det innebar ganska mkt smärta och jag gick riktigt dåligt. Man fick ta hissen istället för trapporna, vilket för mig kändes löjligt för hissar är ju för de riktigt handikappade.Jag kom till Aleris ortopedi på sjukhuset och får börja med att träffa en sjukgymnast. Jag gör lite enkla övningar som att gå upp för en pall med belastning på friska först och sedan det svaga benet och sedan tvärtom. Här visar det sig att bara detta med att komma upp med det svaga benet blir en utmaning. Ingen balans och smärtan tilltar vid vissa övningarna.När vi gjort övningar så får jag gå till opertionssalen och byta om till hela sjukhusklädslen för att få komna in på operationsrummet. Där möter jag sedan upp läkaren och sjuksköterskorna som var helt underbara. De lättade upp stämningen och det var lättare att skoja till det hela som annars kändes ganska nervöst. Läkaren förde in en bedövningsspruta in i leden som kallas si leden. Det kändes lite men absolut inget hemskt. Genom röntgen så såg han till så han hamna 100 procent rätt innan han lade bedövningen.När det var gjort så fick jag gå tillbaka till sjukgymnasten och utföra samma övningar. Skillnaden var drastisk.Jag kunde med bedövningen gå utan problem, lyfta benen utan problem och balansen var ok. Detta fick mig att tänka om. Det som hände sedan var att när bedövningen släppte så var jag tillbaka med smärtan och kraftlösheten i vänster ben och allt annat.När testen var utförd så talade jag med sjukgymnast och läkaren och de var väldigt raka i sina svar vilket jag uppskattar. De talade om för mig att mina utsikter för en framtid utan operation såg inte bra ut om jag ville fortsätta i mitt yrke som vaktmästare. De sade rakt ut att jag kom att bli sämre och mina utsikter utan operation innebar sjukskrivning.Nu tycker ni när ni läser detta att det var väl inget att snacka om. Bara att bli.opererad. För mig var valet inte så lätt. Jag var inte förberedd och jag kände att jag behövde tid att fundera och göra ett val när jag kände att detta är rätt.Det som hände var att läkaren förstod mig och var helt underbar. Han sa att du behöver inte svara idag. Jag ska inte pressa dig. Du får nu åka hem och fundera så hör jag av mig om 2-3 veckor.Jag åkte hem med blandade känslor. Glad för att jag äntligen fått veta vad som är felet, men panik över beslutet om operation som för mig kändes omöjligt just då. Jag tänkte på att jag är ensamstående med 2 barn och eget hus. Hur löser man allt praktiskt såsom inköp,tvätt, sota pannan, städa som jag inte skulle få göra på 5 månader. Jag tänkte på den ekonomiska biten. Klarar vi oss ekonomiskt på min sjuklön.Jag tänkte på min relation till min särbo och hur skulle det gå om jag blev tjurig av all smärta osv.Då jag alltid älskat att arbeta och skulle bli tvingad att vara hemma minst 5 månader. Hur skulle jag klara den fysiska och psykiska biten att vara isolerad.Jag började med att prata med mina barn och särbo om mina tankar och oro. För mig var det viktigt att de var med mig i beslutet och gav grönt ljus att de ställde upp om jag valde operation.Dagen efter blockeringen gick jag till mina chefer och informerade situationen. Jag är lyckligt lottad för de lade inget krav på.mig. De sa att beslutet är ditt men vi står bakom dig och jobbet löser vi.Viktigt att du tänker på DIG nu, sa de.Jag sökte info på nätet om operationen och talade med många i min omgivning. När det gått nästan 2 veckor så kände jag att nu vet jag mitt läge och accepterat att jag är såhär dålig. Jag tänkte med att nu har jag förutsättningarna och har turen att få erbjudits denna chans att bli bra. Jag är mogen för att ta beslutet och det som följer med det som sjukskrivning, smärta och en kamp tillbaka.När läkaren sedan ringde så började jag med att tacka honom för hans tålamod och sedan tackade jag ja till studien och en chans att bli opererad. Fick kort därefter besked att det skulle bli operation inom 1 månad.