Operation si ledenb
För ca 15 år sedan väntade jag mitt andra barn. Jag fick foglossnings smärtor ganska tidigt i graviditeten och fick gå på kryckor. När jag fött dottern så blev jag successivt bättre i lederna. När dottern var 1 år skulle vi ut och åka pulka och efter det fick jag ischias för första gången i mitt liv. Fick behandling av sjukgymnast och blev bra. Året efter gjorde jag samma sak, åkte pulka och vips så var ischiasvärken tillbaks.
Jag fick då förklaringen att jag har en skada kvar i musklerna runt bäcken där förlossningen varit.
Man sa åt mig att detta fick jag leva med. Jag vet att jag tänkte att jaja det blir nog bra. Pulka kan jag väl låta bli.
Har sedan under åren som gått insett att åka karuseller kan också bidra till smärta efteråt i rygg o ner i benet. Åren har gått och det har kommit till att jag hamnat i fler situationer som jag inte kan göra som tidigare utan att få ont i ryggen.
Det började med att jag gick till en kiropraktikern som rättade min rygg och det blev lite bättre men fick samtidigt ont på andra ställen istället som ner i benet.
Då jag haft tungt arbete under de sista 10 åren så tänkte jag att det har nog med att jag är klen och otränad att göra. Så jag gjorde några tappra försök med Friskis o svettis och gym. Men kände då smärta ofta i min vänstra skinka och jag blev försvagad i mitt ben.
Kunde gå och känna att jag blev väldigt trött i benet o ryggen. Fick smärta under foten och då tänkte jag att det är väl fel skor.
Gick i denna förnekelse år efter år och tänkte att så är det väl när man blir äldre, och krämperna kommer.
Allt har en vändpunkt eller man får en aha tanke. För mig kom den väldigt sent.
Jag gick och jobba med smärta i rygg och ner i benet med en stor envishet. Tänkte att det är väl rumpan som blivit för stor för mitt på vänster skinka på en punkt stor som en 5 krona var jag jätteöm. Skojade bort det med att det var (lat) maskhålet.
Gick till kiropraktikern 5 gånger och för varje gång så blev smärtan värre i skinkan.
Insåg att detta är inte bra och det måste till något annat eftersom vissa dagar fick jag häva mig upp för trapporna och knapra värktabletter. Jag kunde inte sitta eller stå någon längre tid för då öka smärtan drastiskt. Det såg riktigt eländigt ut!
Jag hade då turen att min arbetsgivare tagit en försäkring som gav mig chansen att komma till en duktig ortoped. Han frågade mig lite om min smärta och sa att han ville röntga mig och att jag sedan kom på återbesök. Kände mig väldigt trygg då jag hört så mkt gott om denna ortoped.
När jag sedan kom åter så sa han att jag vet vad som är ditt problem. Bra, tänkte jag då blir det lite sjukgymnastik sedan är hon i form.
Nej, så blev det inte. Han säger att det är ditt bäckenben och den skadan har kommit ifatt dig med åldern. Jag känner till en läkare som är specialist på detta och vill skicka dig vidare till honom.
Jag tackade ja till erbjudandet och ganska kort tid därefter blev jag kallad till Ängelholms sjukhus och dr Bengt Sturesson.
När jag kom dit så var jag inställd på att det blir sjukgymnastik eller en spruta sedan blir detta bra. Men det hände inte!
Han började med att lyssna på vad jag sa om min smärta och hur min kropp reagerar. Han gjorde lite tester och sa att det är bra. Jag vet vad ditt problem är och Du behöver stelopereras.
STELOPERERAS! Skrek ordet inom mig och tänkte att den läkaren är inte klok. Så dålig är jag inte.
Han hämtade röntgenbilder och visade min skada. Han erbjöd mig att vara med i en studie som innebar hälften ska opereras direkt, hälften ska gå på rehabilitering i 6 månader.
Jag förklarade för honom att detta med operation fanns inte i mina tankar.
Han sa att han vill jag ska göra en blockering och läsa igenom studiepapperna tills jag blir kallad igen.
Jag åkte hem helt chockad och läst papperna och ville inte se att han hade rätt. Blev sämre o sämre och så kom dagen när blockeringen skulle utföras.
Fortsättning kommer inom.kort.